Om ståuppkomik

Ståuppkomik? Vad är det… Tja, läs till exempel Wikipedias förklaring här.

Hur många svenska ståuppare finns och hur många klubbar?
Varierar hela tiden förstås, men jag vet namnet på cirka 400 personer som har provat på och minst 150 av dem ståuppar än idag i varierande grad och nivå. Av dessa är det nästan ingen som enbart livnär sig på ståupp. De som kan räknas som proffs är de som kombinerar ståupp med teve, föreläsningar och annat och då återstår kanske cirka 20-30 namn med Magnus Betnér, Johan Glans, Ann Westin och Zinat Pirzadeh som fyra bra exempel ur högen.

Hur bokar man en ståuppare?
Enklast är kanske att gå via de bokningsbolag/agenturer som finns, t ex Bokastandup.se för att ta ett exempel i Stockholm. Man kan också prova att vända sig direkt till en komiker man tycker om. Det brukar bli billigare så eftersom bokningsbolag måste ta ut lite extra och dessutom är det inte momsfritt när det går igenom en byrå. De hänvisar till ett bolag om det ska gå den vägen. Är du ute efter nya ståuppare som kanske uppträder till och med helt gratis för att få scenvana så går du på gratisklubbarna och letar efter dina egna än så länge okända favoriter. Du kan få en komiker för allt mellan 0-100 000 kr, det beror både på vem du ska ha och i vilket sammanhang. Klubbar betalar inte alls lika mycket som stora företag, det kan mycket väl vara 5000 kr resp. 50 000 kr.

Om man vill börja ståuppa?

Har man inte bråttom är det värt att vänta på en plats i nybörjartävlingen Bungy Comedy som ägde rum i Grums senast och frågan är om den upphört nu. Att uppdatera hemsidan har de nya arrangörerna slutat med. Det började dock i Stockholm våren 2005. Många av dagens yngre stjärnor har kommit fram via den tävlingen, t ex Petra Mede vann den första och Björn Gustafsson deltog i den andra. Blir man biten, och det blir de flesta, så kan men sen fundera på kurser som ibland anordnas av studieförbund och andra. Dramatiska institutet hade ståuppkurser fram till 2004. Deras roll har togs lite över att Standup Star körde sin tredje omgång under våren 2010 med Özz Nûjen som rektor. De hade tio elever (bl a Björn Gustafsson och Petra Mede) första gången 2006 som fick undervisning tio måndagar där varje dag avslutades med ett ståuppframträdande som filmades (av mig!) och sen analyserades. Även våren 2008 anordnades utbildningen, återigen med tio elever, som gjorde sina gig på Boulevardteatern som en del av serien ”Standup istället för bio med gratis popcorn” som körs på måndagar. Eftersom kursen inte går längre, kan en sommarkurs på Folkhögskolan i Svalöv vara ett bra alternativ. Norra Brunn ordnar ibland också nybörjarkuser förutom påbyggnadskurser.

Ett sätt är att söka upp rookieklubbar och försöka få en tid. Är du helt okänd kanske inte ett mail är lika bra som ett personligt besök på den klubb du söker dig till. En ståuppkväll på Big Ben på Folkungagatan kan vara en bra början. Bifoga gärna länk till video om du mailar, det säger ju en hel del om dig på scen oavsett filmkvalité. Kan du få till en video där bilden inte skakar och kameramannen inte är den enda som skrattar har du ett visst försprång… Filma dig själv hemma utan publik är kanske inte så optimalt, men sånt får man som bokare ibland också se. Men det gäller ibland att tjata. För att få komma tillbaka till klubben är det bra att hålla sin tid, speciellt om man inte drar ner skrattsalvor. Skrattas det mycket kan man oftast köra lite längre… Men tänk på att uppskatta ditt material innan så du inte kör en tjuga om du får fem minuter.

Hur skriver man ståuppmaterial?
Här finns lika många svar som komiker, men att använda skämt är en bra början. Du tror jag skojar, men det finns de som försökt att köra utan skämt. Eller åtminstone har det varit så långt mellan skämten att det inte lät som ståupp. En rolig historia i verkligheten är inte ståupp med automatik för när du berättar något för vännerna vet de mer om dig än vad en publik gör.

De ord som behövs i början brukar kallas ”set-up” och själv slutpoängen för ”punch”. En bra regel är att ha bara de ord som behövs i upplägget och sen ha rätt ord sist i punchen så publiken inte räknar ut skämtet för tidigt. Räcker med några ord fel och ditt skämt ”suddas” av att du pratar på där publiken tänkte skratta.

En massa skämt inom samma ämne kallas för ”en rutin”. En eller flera rutiner tillsammans bildar din akt. Är du ny och ska vara med i BungyComedy så kanske en rutin kan bli hela din treminutersakt. Den andra ytterligheten är att du har massor av korta skämt, ”oneliners”, som inte har något gemensamt mer än att de är fruktansvärt roliga. Viktigt är också tajming, kroppsspråk och attityd. Den som har allt det här och något lite extra är den som vinner i slutändan. Ju längre tid du får köra ju mer tid har du att ta med lite lugnare partier, t ex om du pratar om något dagsaktuellt allvarligt ämne. Kan du avsluta med ett bra skämt på det blir det förstås bättre.

Finns böcker (men inte på svenska) och kurser som lär ut allt sånt här, men de flesta nya talanger har det här i blodet genom att de sett hundratals youtube-klipp. Se mycket ståupp, när du tycker att du är nästan lika rolig själv är det bara att köra igång! Det är först i mötet med publiken som du vet om dina skämt fungerar och om din nervositet stör din akt för mycket. Det är med andra ord mycket trial-and-error över ståuppens hantverk. Köra ofta är självklart bättre än att vara ringrostig varje gång du ställer dig på en scen.

Och när du kan reglerna så kan du också bryta dem med större framgång. Se till exempel Thomas Järvheden i aktion, han kan ha långa upplägg som sen får massor av skratt. Men börja inte i den ändan om du bara får köra 3-5 minuter som nybörjare för då kanske du inte hinner fram till poängen innan lamporna blinkar för fullt. Även om det sällan är just lampor som används, kan vara skär-tecknet över halsen och liknande.

Ämnet du ska prata om i första hand är du själv. ”The subject is you” predikar den amerikanske humorprofessorn Stephen Rosenfield som sa sig skriva på en bok med den titeln när han var över i Stockholm för en workshop som Komikaze var med och arrangerade för några år sen.

Om du någon kommer med en synpunkt så har de oftast en anledning till det. Vifta inte bort kritik med ”Det är bara du som tänker på det!” för varje person har alltid några som tänker likadant men som inte framför det just till dig. Kollegor har en vilja att hjälpa varandra, det är ett ensamt jobb att vara ståuppare därför är man som en stor familj inom ståuppen i landet och stöttar varandra mer än i de flesta andra yrken. Finns förstås undantag. Skaffa dig en humorkompis som du bollar med! Det är inte alltid uppskattat att berätta för någon som inte bett om det vad du tycker de kan förbättra… Jag försöker låta bli att säga något numera, och får höra komikern upprepa samma fel gång på gång… Bästa råd jag fått är nog att jag sa ofta ”nej” efter misslyckade skämt som om jag bad om ursäkt. Och att inte köra ordvitsar. Ja, det var väl mest efter sådana som jag bad om ursäkt.

Var läser man mer om ståupp?
Många ståuppare bloggar förstås och en del tidningsartiklar skrivs ibland om ståupp. Ståupparen Karin Adelsköld skrev en bok ”Bli en roligare talare” för den som vill läsa på svenska. Finns numera också i pocket bland annat på Bokus.

De komiker, som till exempel Martin Svensson, som skrev mycket om sina egna ståuppframträdanden i sin blogg vilket kan vara lärorikt att läsa för att få olika exempel på gig man råkar ut för som flitig företagsgigare. Du hittar snart dina egna favoriter att följa. Å andra sidan kanske du ska använda tiden till att skriva skämt istället för att läsa om andra… Men allt du läser kan ge inspiration! Ha därför alltid något att anteckna dina idéer med dig! Penna, mobil eller dator!

Hur arrangerar man en bra ståuppshow?
Se t ex tio tips för en lyckad standupkväll på Bokastandup.se. Varje ny klubbarrangör upprepar alltid något av misstagen och inte minst då det är en scenhungrig rookie som startat klubb och som låter krögaren diktera villkoren. De dåliga arrangörer som finns tipsas det snabbt om i branschen på Facebook. Startar du en klubb så se till att ta inträde från början, annars blir det svårt att genomföra det senare när stampubliken vant sig. Och publik som kommer gratis har en tendens att inte göra krögare så nöjda heller…