Ståupp mot vit duk…

Jag tog mig för första gången till klubben Rioligt som kör på kvartersbiografen RioBio i Stockholm i onsdags. Förväntningarna var skyhöga eftersom det skulle bli både ståupp, sketcher på filmduk och Isak Jansson som konferencier. Dessutom var kvällens gäster några av mina favoriter, vilket de fortfarande är trots att de fick det lite tuffare än vanligt. Det var nog själva filmduken som störde kvällen. Det är ok om man vill visa en text, men istället för att visa klubbens namn Rioligt svart på vitt hade det varit bättre att antingen släcka projektorn medan någon uppträdde eller bara ha artistens namn i vitt mot svart bakgrund som inte skapar det enorma motljus som nu strålade emot publiken.

Att det inte ens var hundra personer i den stora härliga lokalen som satt försjunkna i alldeles för sköna stolar gjorde att stämningen inte blev så god trots att många skrattade så de nästan låg dubbelvikta. För det var riktigt roliga saker som dök upp. Isak Jansson var konferencier, tyvärr inte ensam. För hans kollega var långt ifrån samma klass.

Ola Aurell inledde med tre roliga låtar. Han sjöng och spelade gitarr och gjorde succé. Ingen större variation på låtarna, förutom de roliga texterna, så efter tre låtar var det helt ok att gå vidare med första ståuppare på scen som var Yvonne Johnsson. Hon gör inga dåliga gig, inte denna gång heller. Hon beklagade sig efteråt att hon inte skriver så mycket nytt, men det är bara vi som sett henne ofta som nästan kan mima med. Tror hon fick nya fans.

Lite film visades också så det blev en lagom första akt, tyvärr stundtals för lågt ljud. Minns just nu inte när sketchen med Thomas Eriksson som buktalare kom, men sketchen har för evigt etsat sig fast. Det var det roligaste kanske på hela kvällen. Den heter Barndags (eller möjligen var det särskrivet till Barn Dags om jag inte minns fel). Finns en äldre version på YouTube om ni söker, men vänta tills den här ligger ute! Nu låg folk dubbelvikta. Thomas är en kommande humoristisk filmstjärna.

Efter paus var det två humorgiganter, Henrik Elmér och Al Pitcher. Henrik gjorde lite olika saker och det blev lite spretigt kanske. Ståuppen gick hem, det politiska skulle kanske inte ens vara roligt och smakprov ur långfilmsprojektet ”Meningen med Hugo” såg mycket lovande ut och fick mycket skratt.

Avslutade gjorde världsstjärnan Al Pitcher som hade det tyngre än vanligt. Han pekade själv på filmduken som en möjlig förklaring och lekte med det konstiga ljuset som kom från sidorna. I och med att han jobbar utifrån vad som händer och improviserar så otroligt mycket gick han hem hos alla.

I december är det nästa Rioligt. Då hoppas jag att ljud och ljus är bättre och att cafét är öppet i pausen.